Äntligen...
Har Öppna förskolan öppnat igen. I början av sommaren stängde dom och nu denna vecka öppnar den ena öf efter den andra och ingen än nöjdare än Henry! Andreas åkte i morse till gribbylund för att aktivera Henry, när dom kom var det nästan inga barn där men efter ett tag var där ett helt gäng ungar. På öf träffade Andreas en kille som också hette Andreas och hans son hette inget minde än Henry han med, tänk vad världen är liten!
Henry har lekt på minisats idag med medans vi tränade. Efter en timme ropade dom på oss att vi skulle hämta en ledsen bebis, det var en flicka där som ville pussa ock krama på honom (lite våldsamt) så efter ett rivsår i pannan rullade tårarna på en trött och hungrig gris. Ingen annan än vi får sniffa på honom!
Vi fick med oss såpbubblor hem från farmor och farfar förra gången vi var där och Henry älskar dom, när vi blåst bubblor på balkonen har hela hustaket breve bubblor överallt!
Henry ställer sig upp mot alla möbler och puttar matsolarna framför sig som en rullator för att ta sig fram och han vill gärna ta den av katternas mat när det vankas middag. Tur att Bruno och kripso är så snälla.
Tre nya tänder har spruckit igenom, en i överkäken och två nera. Han pekar på alla möjliga föremål när vi är ute och sägar "daa" och undrar vad det är och vi svarar bil, båt, hur eller buss. Lilla bebis börjar bli stor!
/ I
Kommentarer
Postat av: Jill
Hej Henry med föräldrar!
Kul att han mår bra och snart släpper han taget och börjar gå. Hoppas vi ses snart.
Kram från farmor
Trackback
